måndag 27 december 2010

Fortsättning Bucket....

Efter att ha vattnat ur pinneköttet i 30 timmar sätts det nu på spisen för att ångkokas i tre timmar. Egentligen ska man ha björkpinnar som köttet ska ligga på men det får gå bra utan, får istället lägga till det på listan inför nästa års julstök...

Då var det dags att ta tag i rotmoset:

¤ Morötter
¤ Kålrötter
¤ Buljong från lammet
¤ Svartpeppar, kryddpeppar och salt


Morötter och kålrötter skalas och kokas för att sen stampas. Bara bra om det finns några bitar kvari moset. Späder sedan med buljongen, kryddar upp moset med peppar och saltar slutligen. Serveras med mandelpotatis och glöm för allt i världen inte ölen och aquaviten (gärna Gilde eller annan norsk aquavit men det går alltid bra med en liten skåne).


Det tar en stund att genomföra men slutresultatet är värt att vänta på och jag får nog säga (och det här är bara skryt) att det var det bästa pinneköttet hittintills. Men nu är det mesta av julmaten avklarad så som julbord och risgrynsgröt det enda som återstår är julribban som skall serveras på nyårsafton. Den skall tillredas på 1400 meters höjd i norska fjällen och förhoppningsvis blir det fjällöring till förrätt.

måndag 20 december 2010

Bucket [bouquet] på pinnekött

Då var det dags för norskt pinnekött på lofoten lamm. Var lite skeptiskt första gången jag blev serverad denna delikatess på grund av vissa språkförbistringar. Det enda jag förstod var att det skulle vara en massa fårfett över några seniga bitar lamm serverat med potatis och rotmos, det lät verkligen spännande men kanske inte något som man dregglar över när man talar om det. Men det var inte riktigt hela historen som jag senare förstod och nu har det blivit en årlig tradition på jul.

 
 
Så nu har pinneköttet lagts i blöt så att det får vattnas ur riktigt rejält innan det ska ångkokas imorgon.

När jag senare gick ner till affären för att handla, ramlade jag förbi grönsaksavdelningen och till min stora förtvivlan hittade jag äpplet nedanför. Superlativen rullade framför ögonen på mig och tankarna flög till den kockläraren som lärde eleverna att bearnaisesås kommer i pulverform och skördas på blå bands gul ängar. Genast känd jag mig som en moraltant men det står jag för!


Och förresten heter det God Jul!

söndag 19 december 2010

Rakfisk på Borgenfeltet

"När du öppnar locket till rakfisk-hinken skall det 
sitta en fluga på väggen, om flugan ramlar ner död
på marken vet man att rakfisken är färdig för att ätas"


Då var det dags igen för den årliga rakfisken. Denna norska delikatess som enbart blir bättre för varje gång man äter den. Som tur är går den att äta inomhus tillskillnad från sin kusin i öster, surströmmingen. Vi fick inte den bästa starten på vårt rakfisklag då jag glömde att röra i chokladpuddingen vilket skulle bli efterätten, istället blev det en 4 mm svart tjock skorpa i botten (tacka vet jag teflon vid sådana missöden). Sen lyckades jag löskoka 24 ägg vilket inte var en höjdare (för vem äter 24 löskokta ägg) men det löste sig fint efter att ha slängt dem på plattan igen.


Sen gick det bara uppför. Rakfisken serverades med ägg som sagt, rödlök, gullök, gräslök, gräddfil, mandelpotatis, smör, läfsa, öl och sist men inte minst Aquavit. Men nästa år är nog tiden inne för att raka fisken själv....   




måndag 13 december 2010

Startskottet....

När man nu äntligen har fått tummen ur och startat den blogg som länge har gnagt i bakhuvudet så kan man ju tycka att det inte hade funnits något bättre tillfälle att göra det i juletider med dess matorgier (rullsylta, pressylta, revben, leverpastej, korvar av alla dess slag, grönkål, rödkål och så vidare....) eftersom huvudtemat i bloggen ska handla om mat.  Men, icke! Det första jag tänkte att jag skulle göra är att ta en paus efter det första inlägget på obestämd framtid. Men varför då? Ja det kan man fråga sig.... Det skulle kunna vara för att inte tömma ur min artistiska ådra (a.k.a writer's block) eller för att undvika att gå in i väggen (utbränd vill man ju inte bli) eller för att skona min leder från förslitningsskador dessutom är ju risken överhängande att jag blir den mest lysande stjärnan på blogghimlen och det epitetet vill jag inte beröva någon innan jag ens har börjat (man är väl ödmjuk). Så jag gör som Cher, drar mig tillbaka för att senare återkomma med en farväl tour som aldrig tar slut!